Hej! Igår var jag hos N o/c och spelade spel, åt chips och satt och tjöta. Det var trevligt. Var väl hemma runt ett på natten. Sov till kvart i tolv så missade tyvärr träningen men jag får väl se till att springa imorgon istället. Jag åkte till Biltema istället med J. Köpte rostskyddsmassa, färg, olja och en högtalarkabel. Imorgon har jag planerat en "bildag", ska verkligen försöka skämma bort den. Lika bra att fixa med rost och sådant innan vintern kommer med salta vägar, snö och annan skit. En tvätt skulle inte sitta fel heller.

Snart ska jag till jobbet. Ska bli måttligt kul (ironi!) och jag ser inte fram emot det. Det är ju så himla fint väder ute och vetskapen av att jag inte har möjlighet att utnyttja det känns kasst faktiskt.

Nu ska jag ta en dusch och packa min väska och sen bär det av till min mindre exotiska arbetsplats.

Kram

P.S Har inte hört något mer från F...

Hemma igen. Ska ta och käka lite. Blir väl åter någon mindre smaskig matlåda. Måste ta och planera inför träningen ikväll också...

Imorgon har jag och M planerat att vi ska springa efter föreläsningen som slutar vid tolv. Får se hur det går. Har dessutom tvättid vid två. Jag undrar när F ska komma hem. Fick numret till henne igår kväll av morsan. Hon hade fått lugnande så hon sluddrade lite och lät inte alltför klar, vilket hon påpekade också. Fan, vill bara att de ska komma hem så man slipper oroa sig över att de är flera mil bort.

Jag är redan trött...

Sitter i biblioteket i skolan. Ska snart ha föreläsning igen. Dagens andra som ska handla om sjuksköterskans omvårdnadsprocess. Jag känner mig seg, och mätt! Hade värsta lunchlådan med kycklingfilé, ris och currysås.

Längtar tills jag sitter på cykeln hem. Jag är verkligen glad att jag cyklar till och från skolan. Det är en sådan befrielse att bara ha den lilla stunden på dagen då man kan tillåta sig själv att inte tänka på någonting.

Igår hade jag absolut inget att göra på kvällningen. Kunde inte ens springa för att jag lämnat blod (och då ska man ju ta det lugnt 24 timmar framåt). Åkte därför och hyrde mig en film och köpte en påse godis. Filmen var ok och godiset var, som alltid, alldeles för gott.

Ikväll ska jag hålla träningen för P är borta. Får väl se hur det går...

Kram

Idag fick jag värsta tankeställaren när jag satt på cykeln hem. Varför i helvete bloggar jag över huvud taget? Efter en del argumentation med mig själv kom jag fram till att det måste vara någon form av självhävdelse. Typ, hallå, jag finns här, läs lite om mitt liv! Bry er! Men vem fan bryr sig, egentligen? Ingen... Förmodligen har alla andra sitt eget liv som de desperat försöker saluföra och visa upp med sina bloggar.

    Självklart kan man hävda att det är skönt att bara "få skriva av sig" men det håller inte i längden. Man skulle ju lika gärna kunna skriva av sig på ett vanligt Word-dokument som man sedan kan spara på datorn. Varför måste man nödvändigtvis publicera det man skriver?

Äsch, för mycket tankar känner jag. Jag har själv inget bra svar på varför jag bloggar. Är väl egotrippad helt enkelt. Fast eftersom en hel del andra i det här landet och runt om i världen också fastnat vid denna form av skrivande så kanske jag istället borde kallas "normal". 

    Låt oss dock inte överdriva. Det finns gott om andra faktorer i mitt liv som gör att jag sträcker mig långt utanför gränsen för vad som skulle kunna kallas för "normalt"!

Kram

P.S Nu har min  underbart góa lönespec kommit, Me love... 

Imorgon börjar plugget igen. Det ska bli kul men antagligen jobbigt som vanligt. I och med sommarlovet har man dock glömt bort exakt hur jobbigt det var, vilket gör det lättare att börja imorgon. Har ägnat senaste timmen åt att läsa igenom diverse papper.

Idag gick jag upp vid tiotiden, åt frukost och fördrev sedan tiden med något som jag inte kommer ihåg tills klockan blev så pass mycket att jag skulle bege mig till bussen. Missade första bussen precis och bestämde mig för att gå till Östra för att ta vagnen där. Jag missade naturligtvis den också med en hårsmån, vilket var lite smått frustrerande. Jag kom dock iväg så småningom och runt klockan ett var jag hos M. Vi stack ut och sprang lite och sen åt vi mat. Det var väldigt gott. Blir alltid bortskämd med supergott käk när jag är hos M.

Så, nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Blir väl en stund framför tv:n tror jag.

Kram

Varför all denna längtan? Vad ska jag göra? Jag vet att du vet... Ibland gör det bara så ont. Bara jag slapp tänka. Om jag bara kunde stänga av... Varför?

Lyssnar på 747 med Kent. Tänker på dig...

Tja! Gårdagens 5-kamp på Liseberg med jobbet blev lyckad. Vi hade jättekul! Började med lite soft förfest på jobbet och sen drog vi till Liseberg runt halv sju. Jag kom tvåa, E tog hem segern (det var bara tur!). Det var en förhållandevis lugn kväll. Var hemma vid elvasnåret redan. N:s pojkvän skjutsade hem oss.

Idag har jag tränat karate på förmiddagen vilket resulterade i ett par vackra blåmärken på armarna. Har faktiskt saknat dem lite smått (!). Fick en CD av P i torsdags med bandet "Sirina". Lyssnade på den i bilen, grym!

    Nu håller jag på att tvätta för fullt. Har även varit så ambitiös att jag dragit ett varv med dammsugaren också. Ikväll blir det en lugn kväll med en pizza och en hyrfilm. Kände att jag behövde vara för mig själv en lördag för en gångs skull. Nu när plugget börjar på måndag kan det kanske vara en god idé också. Man behöver all energi man kan få.

Imorgon ska jag träffa M. Vi tänkte springa lite och sen ta något att käka. Ska bli kul.

Kram

Idag hade jag bara en föreläsning mellan tio och tolv på förmiddagen. Den handlade om patienters delaktighet i sin egna vård och hur vi som ssk:or ska kunna främja detta. Lite lagom luddig och flum föreläsning.

Efter plugget drog jag in till stan och lämnade blod. Jag älskar att lämna blod! Det känns som att man liksom lämnar något gammalt av sig själv för att sedan kunna producera lite nytt "jag". Och så gillar jag att se när nålen sticks in (den är stor, typ strumpsticksstorlek!). Efter den lilla obligatoriska vilostunden efter blodgivningen tog jag en rejäl fika (det är man faktiskt förtjänt tycker jag).

    Sedan begav jag mig ut i Femmanhusets folkvimmel. Mål: att få köpt farsans födelsedagspresent. Detta kom jag hem med: nya springskor, två par byxor, en ny cykelkorg och faktiskt, tro det eller ej, farsans present också! Jag var så nöjd så inte ens det jälva pissregnet som jag fick dras med hela hemvägen kunde få mitt enormt goda humör att ändras.

Nu sitter jag här framför datorn lite grann. Är hungrig men orkar inte laga mat känner jag. Får väl bli något mindre kulinariskt ur frysen.

Fan, jag är så orolig för syrran och hennes pojkvän. I lördags åkte de till Turkiet på en, vad de trodde skulle bli en mysig tvåveckorssemester med sol och bad. Första degen hade de hyrt en mc och råkat ut för värsta trafikolyckan. Syrran hade brutit handen (naturligtvis höger eftersom hon är högerhänt) och fått sy och ligger för närvarande på ett sjukhus i Side. Syrrans pojkvän H hade skadat benet så illa att läkarna först trodde att han skulle vara tvungen att amputera benet. All blodtillförsel och sådant hade tydligt skurits av. Fick dock rapport från morsan att de lyckats återställa benet och att det nu var gipsat. Troligtvis kommer han att kunna gå som vanligt. H ligger på ett sjukhus i Alanya så de kan inte ens prata med varandra. Fatta vilken panik jag hade haft! Tur att det inte var jag för jag tror fan inte jag hade pallat trycket av att befinna mig helt ensam i ett jäbla land hur långt bort som helst från familj och vänner.

    Fan, det sista jag skrev i sms:et till syrran var att hon skulle ta det försiktigt. Hon var så glad när hon berättade för mig att hon skulle resa. Och de som är så kära. Usch, livet är så jävla orättvist ibland. Nu gråter jag igen... Fan!

Måste snyta mig...

Kramar