Rätt låt vann! I Melodifestivalen alltså... BWO med "Lay your love on me" var ju uteslutet bäst. Och vaddå? Jag tycker Bard är cool med sina kläder. Man behöver inte se ut som alla andra. Till skillnad från övriga deltagare så skippar Bard alla vanliga Melodifestivalsoutfits och dresscodes som verkar tyckas gälla i detta enormt publikdragande program. Det är väl för fan inte kläderna som tävlar!

Detta verkar dock alla tjejer mellan tjugo och trettio bast som deltar i den här tävlingen (inklusive Christer Lindarw) tro. För varför alla dessa miniklänningar jämt och ständigt? Och vad är det med att visa upp benen egentligen? Okej, jag erkänner... De har läckra ben. Brunbrända, välsvarvade och alldeles, alldeles underbara!!! (dah, vad är det för fel med att spara vinterpäls nu i denna årstid?).

    Jag undrar om de verkligen tror att folk röstar på dem för att de har kroppar som Baywatch-brudarna skulle gå över lik för? Okej, att en eller annan gubbsjuk liten pervers jävel som bott ensam i en stuga de senaste fyrtio åren skulle göra det, men alla andra i Sverige? No way!

Nåväl, alla får klä sig hur det vill... Personligen hade jag dock haft mardrömmar om jag skulle uppträda inför miljontals tittare i så kortkort som man sett vissa ha på sig i kväll. Tanken "syns mina trosor nu?" hade garanterat surrat i mitt huvud under hela framförandet. Tur att jag aldrig kommer att uppträda...

Lägg din kärlek på mig Alexander Bard!

Jag tycker ordet ontgott är ett väldigt bra adjektiv. Jag vet inte om det finns något sådant ord i svenska akademiens ordbok, vänta ska jag se efter... Svar: nej det finns det inte. Det är dock ett ord jag skulle vilja införa. Varför? Jo, för att det beskriver något som, trots att det gör ont, är skönt på samma gång.

Till exempel när man pillar bort en sårskorpa. Det gör ju lite ont men ändå är man där och pillar för att det samtidigt är skönt. Man vet att när den fula brunfärgade förhårdnaden är borta så är det fritt fram och klia hur mycket som helst. Och hur många har inte tagit och slickat bort det järnsmakande blodet som oftast följer som ett paket på posten? Härligt!

Eller när man stretchar... Samtidigt som musklerna motvilligt låter sig töjas ut så uppfattar hjärnan ändå det som något positivt. Man tycker det är skönt trots att man i princip har en konstant liten smärta som ligger och pyr under hela stretchingen.

(Nu bör känsliga läsare hoppa till nästa stycke...) Eller när man är riktigt skitnödig. Man sitter och trycker och det känns som man ska bajsa ut en noshörning typ. Mellan de ansträngda stunderna av tryckande så tycker nog de flesta att det är ganska skönt att göra sig av med det, eller?

Detta är bara tre situationer som jag tagit upp för att förklara vad ordet ontgott står för. Faktum är att det finns hur många tillfällen som helst där jag tror detta adjektiv skulle göra sig bra. Något man dock måste ha i bakhuvudet är att ontgott är ett personligt adjektiv eftersom det beror på vad man själv tycker gör ont och är skönt samtidigt. Att säga att det finns några generella mått av smärta eller grader av njutning som man måste uppleva för att man ska få beskriva en händelse som ontgott finns inte. Det är helt upp till var och en.

Många hårda men ändå góa kramar!

Bye bye

Jag har alltid fascinerats över människor som har talangen att för en stund spela och agera någon helt annan person än den man är. Jag tänker främst på skådespelare. Ta Johnny Depp till exempel. Han kan ju spela i princip vem som helst. Såg på Sweeney Todd (vet ej exakt stavning tyvärr!) häromdagen och det var ju inte direkt någon lätt person han skulle spela där. Det är få förunnat att kunna spela en hämndlysten, psykopatiskt mördare så "bra" som han faktiskt gör. Just johnny Depp är nog en person som de flesta personer på ett eller annat sätt har berörts av.

Vem har exempelvis inte skrattat åt kapten Jack Sparrow, gråtit en skvätt åt Edward Scissorhands miserabla öde, eller bara tyckt han varit oerhört snygg i "Cry Baby"? 

Nä, mer Depp på rulle vill i alla fall jag se. Fast det där med hämndlysten, psykotisk mördare vet jag inte om jag skulle vilja vara "bra" på att spela...