Jag tycker ordet ontgott är ett väldigt bra adjektiv. Jag vet inte om det finns något sådant ord i svenska akademiens ordbok, vänta ska jag se efter... Svar: nej det finns det inte. Det är dock ett ord jag skulle vilja införa. Varför? Jo, för att det beskriver något som, trots att det gör ont, är skönt på samma gång.

Till exempel när man pillar bort en sårskorpa. Det gör ju lite ont men ändå är man där och pillar för att det samtidigt är skönt. Man vet att när den fula brunfärgade förhårdnaden är borta så är det fritt fram och klia hur mycket som helst. Och hur många har inte tagit och slickat bort det järnsmakande blodet som oftast följer som ett paket på posten? Härligt!

Eller när man stretchar... Samtidigt som musklerna motvilligt låter sig töjas ut så uppfattar hjärnan ändå det som något positivt. Man tycker det är skönt trots att man i princip har en konstant liten smärta som ligger och pyr under hela stretchingen.

(Nu bör känsliga läsare hoppa till nästa stycke...) Eller när man är riktigt skitnödig. Man sitter och trycker och det känns som man ska bajsa ut en noshörning typ. Mellan de ansträngda stunderna av tryckande så tycker nog de flesta att det är ganska skönt att göra sig av med det, eller?

Detta är bara tre situationer som jag tagit upp för att förklara vad ordet ontgott står för. Faktum är att det finns hur många tillfällen som helst där jag tror detta adjektiv skulle göra sig bra. Något man dock måste ha i bakhuvudet är att ontgott är ett personligt adjektiv eftersom det beror på vad man själv tycker gör ont och är skönt samtidigt. Att säga att det finns några generella mått av smärta eller grader av njutning som man måste uppleva för att man ska få beskriva en händelse som ontgott finns inte. Det är helt upp till var och en.

Många hårda men ändå góa kramar!

Bye bye