Ursäkta för mina aningen depressiva inlägg som tyvärr har florerat lite väl mycket här på min blogg det senaste. Eftersom jag alltid skriver från hjärtat så kan jag dock inte hjälpa detta.

Idag hade vi föreläsning om organdonation och organtransplantation. Ett mycket intressant ämne faktiskt och det var längesedan som en föreläsning har varit så här bra och man verkligen känt att den var givande. Då slog det mig plötsligt hur enormt jävla korkad och fjantig jag egentligen är. Här sitter jag på min skrivbordsstol, i min egen lägenhet. Jag har alla fysiska lemmar i behåll, jag går en bra utbildning och jag bor i ett land utan krig. Jag får klä mig hur jag vill och jag får tro på vad jag vill. Istället för att ta tillvara på detta så klagar jag bara hela tiden. Usch! Och så ser man de stackars föräldrarna som verkligen lider över att deras lilla två-åriga dotter varit tvungen att transplantera levern två gånger (levern är förresten det absolut svåraste organ att transplantera på grund av alla blodkärl. Hjärtat är typ det lättaste. Kanske borde transplantera mitt..?). Nä, jag borde skämmas egentligen.

Nu ska jag steka lite pannkakor. Gott!

Kram