De här dagarna som varit har inneburit ett rent helvete för mig. Jag kommer därför inte skriva så mycket om dem. Vill bara tacka de personer som har varit ett grymt bra stöd för mig under den tiden. Jag är er evigt tacksam. Ska försöka att inte trilla i hopplöshetens hål igen...

Idag hade vi muntlig redovisning av grupparbetet. Det kändes som att det gick jättebra. En i klassen frågade om jag brukade hålla föreläsningar. Öh... Nä, det skulle jag ju inte direkt vilja påstå. Det värmde i alla fall. Jag är alltid kopiöst jävla skitnervös inför ett muntligt framträdande men när första minuten väl har gått så tycker jag faktiskt det är riktigt kul. Hoppas bara själva arbetet blir godkänt också.

Tänkte dra hem till päronen på landet en stund sedan. Känner att det kan vara skönt att komma ifrån lite.

Kram