Idag fyller jag 21. Tänk vad tiden går *nostalgisk*... Nåväl, idag har väl varit en alldeles vanlig dag. Jag vaknade upp, ensam. Åt frukost bestående av tråkig havregrynsgröt som vanligt (ingen tårta här inte!), ensam. Cyklade till skolan, ensam. Hade föreläsning, med klassen (tack alla som grattat mig idag förresten!). Åt lunch, med Maria och Emma. Satt kvar en stund och pluggade, ensam. Cyklade hem igen, ensam. Usch! Ensamheten är ett faktum. Fan, jag måste skärpa mig! Måste klara av detta *andas djupt*. Så jävla svårt kan det väl inte vara?

I ett antal bloggar har jag säkerligen skrivit att jag känt mig manodeppressiv. Ursäkta mig! Det ska vara att jag lidit av Bipolärt affektivt syndrom. Anledningen till att man börjat använda detta namn istället är därför att det nämligen finns två typer av manodeppressivitet och att man vill särskilja dessa. Bipolärt affektiv syndrom typ 1 innebär att man svänger mellan att vara deprimerad och att vara i ett tillstånd av total mani. Bipolärt affektivt syndrom typ 2 innebär att man skiftar mellan att vara deprimerad och att vara i ett tillsånd av hypomani (d.v.s en lite mildare form av mani där man faktiskt inser att man är manisk). Så, nu var det utrett (för alla som var sååååå intresserade!).

Jag vill återigen tacka alla som grattat mig, det uppskattas!

Kramar