På tv just nu visas en pensionsreklam där de tar upp ämnet om det var bättre förr. "Förr fick man röka överallt, man fördelade arbetet annorlunda och man hade bara två tv-kanaler att välja mellan..." Känns den igen? Fick lite typ asjobbiga tankar förut där jag själv började fundera på om det var bättre förr. Jag tror att hjärnan har någon slags försvarsmekanism som gör att man tränger undan jobbiga upplevelser för jag kan inte komma ihåg en enda riktigt fruktansvärd händelse i min barndom. Kanske någon enstaka där jag varit jävligt rädd eller skitledsen men aldrig någon riktigt hemsk.

Förr tänkte jag inte lika mycket. Jag bara va. Levde i nuet liksom. Ibland känns det som att tankarna försöker äta upp mig innifrån, de kalasar på min själ... Ibland kan det vara riktigt svårt att få stopp på dem. Jag har några trix men vad gör jag när de inte längre hjälper?

Om jag var ett pennfodral hade jag varit ett med svart skinn utanpå och med massa rosa flufftyg inuti. Jag hade haft ett litet silverfärgat kombinationslås och inuti hade det funnits massor med härliga glitterpennor och fina, doftande suddgummin. Det hade även funnits praktiska och bekväma blyertspennor med 0,7-stift som aldrig tog slut. Ja, det är nog jag, fast i pennfodralsformat.

    Jag kan nog verka tämligen hård och kantig, ibland kan jag nog till och med uppfattas som en jävla bitch. Lyckas man dock med att lirka upp mitt lilla kombinationslås så upptäcker man ganska snart att jag även är en väldigt mjuk person med mängder av känslor och som älskar att bli bekräftad och omtyckt. De personer som har kommit på den exakt rätta kombinationen till mitt lås kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Ni andra som inte lyckats med detta; var glada. Det kan bli en ganska obehaglig upplevelse att få se så mycket rosa flufftyg på en och samma gång...

Man skulle även kunna likna mig med min bil (en röd Renault Clio). Om min bil inte får bensin kommer den inte vilja köra. Om jag inte får käk kommer jag bli oerhört grinig och vresig och totalvägra allt vad aktivitet heter. Får min bil inte olja kommer den inte starta. Om jag inte får smörjmedel i form av tillfredställda behov kommer jag definitivt inte vara så jävla medgörlig till saker. Om min bil inte blir tvättad och omskött då och då (det vill säga när jag vid sällsynta tillfällen får för mig att kavla upp ärmarna och dra fram högtryckstvätt och tvättsvamp) leder det till ökad risk för rost. Om jag inte får ta mig en välbehövlig dusch kommer jag lukta mysko och ingen kommer vilja umgås med mig, vilket senare troligtvis skulle resultera i ett eremitboende (och det vill jag ju inte!). Om min bil inte får bytt till vinterdäck så kommer det öka risken till avhalkning från vägen. Om jag inte får nya vinterskor kommer det leda till att jag kommer frysa om fötterna och således undvika att gå ut när det är kallt (jag kommer alltså bli en fet soffpotatis med byte av sängläge som maximal aktivitet). Ni hajar va?

Jag är hungrig och uttråkad. Vad gör man på en fredagskväll när man ska jobba dagen efter (10 timmar och en kvart dessutom)? Idag var jag i plugget frå 15-16.30, vi hade ett seminarium som skulle sammanfatta den gångna barnveckan som vi haft. Så där kul.

    Har köpt en Fars dag-present också. Förrförra året fick jag så jävla dåligt samvete eftersom jag glömde av denna dag. Inte för att jag tror att min farsa deppade ihop totalt bara för att han inte fick någon present men ändå. Jag kände mig mycket dum får jag erkänna.

Kram