Vad är det som får oss människor att blunda för det uppenbart självklara? Vad är det som får oss att blockera och skjuta upp allt som är för smärtsamt att hantera? För innerst inne vet vi ju att det alltid kommer en stund då vi måste ta tag i det vi en gång för längesedan med låtsad likgiltighet ratade. Skillnaden är att nu kommer det med full kraft. Brutalt slår det sönder oss. Sliter, drar och river oss i små bitar, och vi kan inget annat göra än att bara låta det ske...

    Varför gör vi så här mot oss själva? Man ska inte leka med elden men varför låter vi elden leka med oss? Det håller inte i längden. Snart har vi anlagt en hel jävla skogsbrand och vem ska då komma och rädda oss?