Så var det sista dagen i september då. Nu väntar höstmörkret... Inte för att jag har något emot det. Jag älskar att mysa med tända ljus och promenera bland höstlöven (fan, va poetisk jag är!). Det jag inte gillar är att det under hösten har en tendens att regna så förbannat. Vilket jag blev varse om när jag var ute och sprang vid åtta-tiden på igår kväll. När jag var ca 1,5 km hemifrån så var det som om någon satt på en stor jävla kran med full sprutt. Jag kunde vrida ut trosorna!

Idag hade jag gruppträff angående vårt arbete efter en föreläsning om MS. Shit! Nu känns det som vi äntligen kommer någon vart! Jag måste dock lära mig att släppa mitt kontrollbehov. Jag får panik om saker och ting inte blir som jag vill och på mitt sätt. Har kommit fram till att jag måste lära mig respektera andras viljor bättre. Ska fanimej sätta upp en lapp i taket ovanför min säng, "släpp kontrollen Evelina!" ska det stå... Vem vet, det kanske hjälper.

Nu ska jag laga mat och sen sticka till träningen. Hostade igår efter löpningen, inget gott tecken... Har kommit framt till att jag springer väldigt bra när det är mörkt ute. Man får liksom en extra kick av känslan att vara förföljd. Men så är jag ju lite paranoid ibland också. Fort gick det i alla fall.

Kram

P.S Imorgon ska jag köpa en micro, tjohoo!