När jag sitter på spårvagnen hem från praktiken tänker jag mycket (nähä! Vad förvånande!). Jag har också världens bästa chans att smyginspektera människor, vilket för övrigt är skitkul. Idag till exempel. Vid Vasaplatsen kom det på värsta braten i miniatyrform. Kan lova att killen inte var en dag över tolv. Bakåtslickat blont hår till axlarna, en svart ullrock (såå ful!) och en Lacoste-datorväska i svart skinn. Huh! Stackars gosse... Det enda som egentligen gjorde så att man såg att han var liten var att han hade en rosa klubba i munnen, vilket jag är övertygad att en vuxen brat skulle skippat.

Nåväl, nu är jag äntligen hemma igen och måste ta itu med ett antal saker. Måste käka något, vilket naturligtvis betyder att jag måste ställa mig och laga till något. Fan, önskar att jag hade en hushållerska eller något. En rar lite tant som  gärna ägnade sin tid åt att passa upp mig. Som städade, tvättade, handlade, vattnade blommorna (ja, det är faktiskt jävligt jobbigt, eller i alla fall är det något man skjuter på tills växkterna typ har dött) och lagade mat. Underbar tanke... Städa kanske jag kan hoppa... Äsch, får se vad det blir.

Höftproblematiken kvarstår, *suck*. Syrran vill att jag ska hjälpa henne att planera en överraskningsfest till på lördag för H som fyllde 23 igår. Det hade varit grymt mycket lättare om han hade bott lite mer centralt. Planera en fest på tolv mils avstånd kan vara rätt bökigt faktiskt.

Kram kram