Trots att det är typ tusen grader varmt ute så känner jag mig kall. Kall inombords. Jag vet inte vad det är för någon slags kyla men den griper tag om mig och gör att jag samtidigt känner mig alldeles tom. Jag vet varför men det spelar ingen roll. Jag lär få leva med det ändå. Fan... Ibland hatar jag verkligen att jag har känslor över huvud taget. Vad lätt det hade varit om jag bara kunde leva livet i någon form av likgiltighetsbubbla. Skita i alla runt om mig och bara vara...

Nog med manodepp-tankar. Samtidigt som jag känner mig kall och tom inombords av en viss anledning som jag för övrigt inte tänker nämna, känner jag mig idag även väldigt stolt. Varför detta då? Jo, imorse hoppade kedjan på min cykel av när jag var på väg till jobbet. Som vanligt kände jag hur paniken började stiga mig åt huvudet så jag ringde J och lyckades tjata till mig skjuts ned till jobbet. Väl hemma igen tänkte jag att va fasen, det kan ju i alla fall vara värt ett försök att prova och hänga tillbaka kedjan. Så till min egna förvåning lyckades jag med detta konststycke på mindre än fem minuter. Det var naturligtvis lite trixigt men har jag väl bestämt mig så kan jag vara jävligt envis. Efter detta cyklade jag ned till en cykelreparatör i Kålltorp (även fast jag lyckades sätta på kedjan så hoppade den ju av av en anledning, eller hur?). Han rekommenderade en service och att jag samtidigt skulle passa på att byta bromsbeläggen på bakhjulen. Jag får den igen på måndag eftermiddag. Så efter det tog jag bussen hem igen. Allt på mindre än 25 minuter. Är inte det beundransvärt då eller?

Nu sitter jag och väntar på att tvätten ska tumla färdigt. Inte särskilt upphetsande direkt... Imorgon kommer lönen, tjohoo! Något kul får jag ju unna mig eftersom jag inte direkt är van vid sådan hög inkomst. Imorgon ska jag, syrran och H på bio också. Me like Batman!

Kram

P.S Fulla är ful...