Ibland känns allt så fruktansvärt hopplöst. Tidigare i mitt liv hade jag ett självförtroende som ibland översteg mitt sunda förnuft med råge. Befann jag mig i en jobbig situation så kurade jag bara ihop mig till en boll och hade alla taggarna utåt. Nåde den som kom för nära! Nu är det som om allt det självförtroende jag en gång ägde har försvunnit. Typ krupit iväg i underjorden någonstans.

Likheten med tidigare liv är att jag fortfarande kurar ihop mig till en boll när det blir för mycket. Skillnaden är bara den att alla taggarna på bollen har vänts inåt istället, mot mig själv.

    Just nu befinner jag mig i en sådan period i mitt liv där allt som kräver lite närvaro av mig är jobbigt. Det spelar liksom ingen roll vad det är för något. Och varje gång detta händer så är det ta mig fan samma visa hela tiden. Först kommer lite tankar och de byggs sedan succesivt upp tills jag inte vet vart jag ska ta vägen. Då kommer tårarna... Jag vet inte hur många gånger eller hur mycket jag har lipat de senaste dagarna. Försvarstaggarna hugger ständigt i mig. Vad ska jag göra för att det ska kännas bra igen?

Lilla flicka...

Varför känner du som du gör,

förtvivlan, längtan, hopp.

Hjärtat trasas sönder,

blöder.

Hjärnan skriker,

tänk realistiskt.

Hjärtat lyssnar inte.

Varför?

Dumma, dumma, lilla flicka...

Tja! Känns som att ögonen går i kors. Är förbannat trött. Har varit på praktiken idag. Anledningen till att jag började skriva lite idag var för att jag hade något ganska intressant att ta upp. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var. På senaste tid har jag fått ett äckligt dåligt minne alltså. Som igår kväll till exempel. Skulle hämta morsan och farsan på flygplatsen och köra hem dem. Åker i god tid och ställer mig utanför flygplatsen och väntar. När mamma ringer och frågar var jag är någonstans svarar jag lite irriterat att jag står där jag alltid brukar stå, bredvid taxibilarna. "Men för helvete! Vi är ju på Säve flygplats!" Då har jag (jubelidioten) glömt att de var Säve jag skulle hämta dem på. Istället stod jag ett antal mil bort på Landvetters flygplats. Verkligt supersmart måste jag säga! Kanske fått någon propp i hjärnkontoret?

Idag har jag tvättat, varit på Systembolaget, fixat J:s present (han ska ha fest imorgon, hoppas jag kommer dit utan att somna på vägen!), lagat en lasagne som jag käkat samt även lagat en tacopaj som bara är att ställa in i ugnen imorgon. Hade planerat att få gjort lite räkemedelsberäkning också. Tyvärr befinner sig min hjärna inte i sitt mest optimala tillstånd så jag struntar i det faktiskt. Får väl räkna lite imorgon istället.

Kramar

Imorse vaknade jag 3.00, helt jävla aspigg! Kan bero på att jag gick och la mig vid sju kvällen innan i och för sig... Hungrig som ett svin var jag också så jag bestämde mig för att gå upp. Så där satt jag ensam i mitt kök och åt macka och läste en bok. Två timmar tidigare än jag egentligen hade behövt gå upp. Weird!

Nu ska jag ta ett bad. Så himla skönt och få glida ner i kokhett vatten. Man riktigt känner hur musklerna slappnar av en efter en. Ringde nyss en försäljare från ett visst företag som säljer tjänster i form av spärrning av kort etc. Hon började med att säga att jag får ett helt års extra på min nyckelbricka (vilket innebär att om jag mot all förmodan skulle tappa mina nycklar och om någon vänlig själ hittar dem och lägger dem i brevlådan, så är chansen stor att jag får tillbaka dem). Tack så mycket! Där vill man bara lägga på luren. Samtalet fortsätter dock. Fan, jag hör verkligen själv hur otacksam och sur jag låter när jag pratar med denna stackars människa. Men för tusan! Hade jag gått med på allt som folk erbjudit mig så hade jag varit ruinerad för länge sedan. Säkert skulle jag klassas som torsk också. Nej tack!

Kram

Ibland är det oerhört svårt att skriva något intressant om mitt liv. Som idag till exempel. Min förtvivlade hjärna söker desperat något att ta upp. *Tick tack, tick tack*... Nopp. Nada. Har varit på praktiken idag. Cyklade till Mölndal under en halvtimme (wow Evelina! Där fick du till något! Himla intressant. Ironiii!).

Tog fram en falukorv ur frysen igår kväll som jag nu är så illa tvungen att laga till, fast jag absolut inte känner för detta röda elände. Huh! Vad fan kan man göra med en falukorv? Känner mig så där lagom motiverad faktiskt. Kan ju för helvete inte slänga mat heller (fast soppåsen är grymt lockande måste jag säga).

Igår var jag på kalas hos morbror A. Å fyllde 36 år. På tisdag fyller mor min 44 bast och på torsdag knallar J och blir 23. Januari är en hemsk månad vad gäller presentinköp. Jag får ågren så fort jag har pressen på mig att hitta en födelsedagspresent eller julklapp. Hittar jag inte något lagom lämpligt i någon av de tre första affärerna så börjar det så smått krypa i skinnet på mig. Nä, tacka vet jag sköna april. Då är det bara jag som fyller år. Ego, javisst!

Kram

Idag är jag ledig från praktiken. Har varit ute och sprungit lite, gjort lite läkemedelsberäkning (syster F:s miniräknare är ju helt fucked up!) och håller på att tvätta. Väntar på att min fiskgratäng ska bli klar. Är svinhungrig!

Ikväll blir det en tripp till J. Ska se på någon (förhoppningsvis) bra film. Jo, förresten, har faktiskt hunnit med att städa lite också. Efter att ha skakat min dörrmatta så luktar man mycket suspekt om händerna. Jag tror det har att göra med gummit som ligger under själva mattan. Fy fan, har liksom tvättat händerna med tvål och det går ändå inte bort. Dagens i-landsproblem presenterades av Evelina...

Nu ska jag hämta tvätten...

Kram

Tja! Det har varit en lugn helg. Kom precis hem från J. Har käkat en kebabrulle och sett på en film (förvånandsvärt bra faktiskt!). Imorgon är det praktik som gäller (nervös ut av bara helvete). Provade att cykla hemifrån till Mölndal. Tog ca 40 minuter så det är väl drygt en mil. Det är ok. Hade det tagit längre så hade jag nog skitit i att cykla. Tyvärr blir det nog kollektivtrafiken imorgon. I alla fall om det ska fortsätta snöa så som det gör nu...

Får väl gå och lägga mig nu då... Kan kolla om det är något på tv:n först, högst tveksamt.

God natt!

Fan! Det är redan torsdag kväll. Tiden går så våldsamt fort. Har precis käkat lite hemmalagd pizza. Det var ett sådant där kit med deg och tomatsås och så la jag på lite stuff på den, skitgott! Själva kitet gick ut den 22 december men det varken luktade eller smakade konstigt. Jag är inte så jävla knusslig av mig. Kan ju inte slänga mat heller!

Idag var jag i plugget från 9 till 16. Väl hemma stack jag ut och sprang en runda. När jag stod och stretchade efteråt kom det fram en kille till mig. Han sa att han var nyinflyttad och undrade var man sprang någonstans i området. Fan alltså, jag är hopplöst dålig på att förklara saker och ting för främlingar. Han måste ha trott att jag var helt dum i huvudet där jag stod och försökte förklara var jag springer någonstans. Det jobbiga är att jag springer lite överallt och vet inte riktigt hur långt. Han ville ha en runda på max 5 km. Jag sa att han alltid kunde springa runt tjärnet. Han nöjde sig med det svaret och sa att han inte skulle låta mig bli kall. Trevlig prick.

Nu är jag trött. "Antikrundan" klockan 20. Jag vet! Kärringvarning big time det programmet men jag tycker det kan vara lite kul ibland faktiskt. Får se, kanske lägger mig och läser istället.

Imorgon är det fredag. Jag och M ska dra ut och springa efter plugget. Sedan kanske jag drar hem till morsan och farsan, har inte bestämt mig än. Måste ge syrran min miniräknare. Hon måste ha den för hon läser matte C på komvux. Den är så där förbannat avancerad. Kan typ rita grafer och skit på den. För jag menar, det har man ju verkligen nytta av i det verkliga livet... eller inte!

Kram