Hallu... Nu är jag hos morsan och farsan på landet. Åkte hit igår för jag orkade inte med stan. Oavsett var någonstans man befinner sig så känns det alltid som att man måste göra något. Städa, laga mat, you name it. Här kan man i alla fall ta det lite lugnt. Och så är man aldrig ensam. I det här huset är det alltid någon person för mycket, vilket jag tycker är kanonskönt. Man slipper ha sina egna tankar obehagligt snurrandes i huvudet.

På den här datorskärmen sitter det en liten web cam. Även fast jag vet att den inte är på så får jag lite paranoidkänslor. Den ser ju så jävla äcklig ut. Som en rund lite hjärna. Om den hade vridit på sig nu kan jag villigt erkänna att jag lätt hade blivit skitskraj. Huh!

Men min tv fungerar rätt bra änså J. Ibland får den i och för sig dampryck och blir svart under några sekunder men sedan kommmer bilden tillbaka. Det brukar oftast ske under reklampausera ändå. Fast den gången det sker under någon engelsk deckare så åker den ut med den tipexade ovansidan före!

Chokladmilkshake är gott!

Kram

Hej! Har precis bakat en apelsin- och pepparkakscheesecake till praktiken imorgon. Det var fan inte lätt. Bakformen läckte så mycket av smeten rann ut. Så typiskt, här försöker man göra sig till lite. Fungerar det? I helvete heller!

Jag är svintrött. Har inte hänt något speciellt anmärkningsbart i mitt liv sedan sist. Jag har jävligt tråkigt bara...

Bye, bye!

P.S J, jag är en hederlig människa (även fast min gamla Luxor-tv knappast är värd 520 spänn i kvatalet!).

Jag var på toppenhumör ända tills jag klev innanför dörren. Vad är det som ligger på dörrmatta? Lite försynt försöker den klämma ihop sig med mina andra räkningar, smälta in. Men icke! Jag hatar den där jävla tv-licensräkningen! Till råga på allt har de mage att höja eländet med tolv kr extra varje kvartal! Så nu ska vi stackars hederliga människor som faktiskt betalar skiten få sota för att en del inte gör det (jag känner många). Åhh, blir så frustrerad... Så, ta det lugnt Evelina, andas...

Eftersom denna räkning gjorde mig grymt upprörd var jag tvungen att dämpa mina heta känslor genom att dra ut och springa. Efter det stack jag och handlade lite. Tänkte baka en pepparkakscheesecake till min sista dag på praktiken som är på fredag. Fick jag med alla ingredienser? No fucking way att jag gjorde! Fan, varför ska allt jävlas hela tiden! Det är som om ett litet ettrigt svart åskmoln ständigt svävar över mig.

Nu tycker jag mycket synd om mig själv. Ska ta och käka lite godis (det fick jag köpt i alla fall! Tyvärr är det något som jag sällan glömmer...) till tredje och sista delen av min grymma serie, "Dödsdomen". Det brukar för det mesta underlätta lite.

Kram

Hejsan! Håller på att tvätta. Som vanligt är det för jävla tråkigt. När jag är klar tänkte jag dra ner till stan och se om jag får inhandlat några julklappar. Pessimist som jag är så lär väl min lilla shoppingtripp sluta med att jag får ångest och stressar sönder mig i första affären. Hoppas jag har fel...

Det absolut värsta med att tvätta är att man blir så uppbunden. Man har ingenting att göra men man kan ändå inte gå någonstans eftersom man måste passa tvätten. Den hamnar liksom inte i torktumlaren av sig själv, vilket hade varit grymt skönt om den faktiskt gjorde.

Mitt bankomatkort är helt crazy. Det går inte att betala med det så igår ringde jag banken och sa att jag ville ha ett nytt. Damen som jag pratade med frågade om jag ville skänka 50 öre till Rädda Barnen varje gång jag drar kortet. "Du bidrar bara med 25 kr om året". Men hallå! Hur fick hon ihop det. Jag kan säga att jag lätt drar mitt kort mer än 50 gånger på ett år. Nåväl, jag tackade artigt nej och skyllde på att jag är en fattig student.

Kram

Sitter just nu med ett fetstort leende på läpparna. Tänk vad en liten kommentar (tack J!) kan få livet att ljusna ett antal nyanser. Just nu tror jag att jag befinner mig i en lättare gråzon i mitt liv. Till skillnad från igår då jag var grymt bakis och befann mig någonstans i en becksvart nyans.

Imorse var tanken att jag skulle befinna mig på UM klockan åtta. Var jag de? Nej, för naturligtvis var trafiken snörtät på grund av en tidigare olycka så det tog ungefär tjugo minuter att röra sig en kilometer (helt seriöst och utan tillstymmelse till överdrift!). Jag ringde dock och sa att jag skulle komma för sent och de sa att det var helt ok. Väl där så var det inte så mycket att konstatera. Jag har ett prima underliv (varför hymla om detta?)!

    Efter detta intima besök drog jag till praktiken. Även där gick allt bra. Väl hemma igen stack jag ut och sprang. I lördags gick springningen för jävla dåligt men idag fullkomligt flög jag fram. Hur lätt som helst! Jag tror att jag har någon form av köldastma för jag har väldigt svårt att andas vid ansträngning när det är under noll grader ute. Tål att tänkas på.

Har precis käkat pytt i panna. Lika äckligt som alltid. Ikväll ska jag mysa ner mig rejält i soffan. Det börjar nämligen en ny kriminalserie i fyran av samma författare som till "Mord i sinnet" (ni som råkat följa min blogg vet ju att jag har en liten crush i psykologen Tony Hill). Den kan nog inte vara annat än asbra. Snacka om att jag har höga förväntningar nu...

Kram

Såå, då var det tredje advent. Inte för att det skulle göra någon skillnad. Här sitter jag som vanligt. Lika förbannat patetisk och hopplöst ensam som jag brukar vara. Mitt huvud känns som en stor broccoli...

Funderar på om jag ska dränka mina sorger genom att åka intill stan och försöka hitta någon julklapp. Eller så kanske jag ska vänta tills dagen innan julafton. Medvetet skapa en så stor stress som möjligt. Vem vet, jag kanske kolar av vippen på köpet. Måste ha en kalender för 2009 också. Ett nytt liv med andra ord.

Adjö...

Så nära men ändå så långt bort...

Ett hopp som tappert klänger sig fast

hårt, vill inte släppa taget.

Mörkret sveper långsamt in

fångar allt i dess närhet.

Jag vill inte!

Varför?

Mörkret lyssnar inte

allt blir tyst.

Kvar blir ett svart hål.

Ett hål där hoppet kämpar.

Hoppet ber förtvivlat om hjälp

men det finns inte längre någon hjälp att få.

Hoppet dör...

God morgon! Nu ska jag strax käka frukost och sen sticka hem till morsan och farsan för att baka. Däremellan ska jag hämta mina kusiner och dra in huvudet på jobbet en snabbis för att säga att jag inte har möjlighet att jobba ett antal dagar.

Ikväll kommer några polare. Ska bli kul. Hörs imorgon!

Kram